rufus.

Så nu var det dags igen för de där dagarna som man bara inte har tid för. Sjukdagar.
Jag är en sådan upptagen människa att det är konstigt att jag inte blir sjuk oftare, för jag ränner runt och gör en massa saker hela tiden. Det är skola, dans, sång, vänner, hushållning, jobb och skriverier som ska göras. Eller, jag vill göra det. Jag älskar att vara i farten, ha någonting att göra. Jag känner mig levande då!
Att lägga sig i sängen och få en god natts sömn efter att man ha uträttat ett diverse saker under dagen är tillfredsställande. Sedan så måste jag nästan ha mycket saker att göra, för jag blir lätt uttråkad och kan bli så enormt rastlös att jag kan sätta mig på första bästa tåg eller buss till whatever!
Så att nu vara sjuk.. är enormt tidskrävande! Det betyder att man måste skjuta upp en massa saker som man planerat och under den tiden så gör man inte ett smack. Man bara ligger lealös i en säng och hostar, snorar och känner att om huvudet dunkar lite hårdare så kommer den att explodera.
att somna är inte heller så lätt, inte efter att ha sovit över 12 timmar. Man får på något konstigt sätt energi till att göra något, men kroppen vill inte lyda en när man vill gå upp.
Att vara sjuk, för mig, är slöseri med tid. I min mammas ögon är det bra för mig, för jag får tid att varva ner. Och vi har haft stora diskutioner om det när jag var yngre. Jag ansåg att när jag tog min kopp Kvällsro och cigg på kvällen och lyssnade på Kent var avslappning, medans hon tyckte att komma hem klockan sex på kvällen och sova vid nio var det. Vi är fortfarande inte överens.

Jag kan iallafall inte somna om mer, så jag längtar efter avsnittet av Medium och sedan repris av Bones.
Och så kan jag vädja till Rolle och Misan att dom sak hålla käften när jag sover. För jag orkar inte pipljud.

Däremot vill jag ha någon mysig person som kan ta hand om mig. Göra grönsaksbuljong och fluffa kuddar.
Någon som är immun mot sjukdomar?