rufus.

Åh. Jag är just nu bara så äckligt jävla ledsen över att folk inte kan lämna mig ifred.
Eller mest över att dom inte kan lämna mina matvanor ifred.
Och marioteten kan inte ens bara ha en vanlig diskussion, nejnej, uten dom ska promt trycka ner en som om man vore helt dum i huvudet bara för att man inte vill äta kött.
Just det, jag vill inte äta kött. Därför äter jag inte kött.
Jag personligen tycker att det är fel att äta massproducerade djur som från sin födsel till deras död proppas i en massa skit för att dom ska bli så stora och feta som möjligt. Djuren har ingen som helst chans att kunna uppleva sitt djurliv, utan dom trängs i burar och genmanipuleras. Bara för att människor ska ha sin sammanpressade skinka, som man knappt ändå kan kallas mat.
Onödigt som få.
Så på grund av detta har jag tagit bort kött ifrån min mattallrik.

Och inte nog med att folk stör sig på detta. De stör sig även på att jag vill ha ekologiska produkter.
Min faders fina kommentar om när jag ville ha ekologisk mjölk: - "Vad är det för skillnad? Förutom att det är dyrare?"
Just då orkade jag inte ta diskussionen, eftersom att det var på morgonen. Då fungerar inte jag normalt.
Men nu så kan jag säga att när du köper en ekologisk produkt så ger du djuren en chans.
Djur som bor på ekologiska bondgårdar har en chans till sitt djurliv. De har en chans att leva.
Så därför väljer jag vegetariskt, ekologiskt, second hand, rättvisemärkt, kravmärkt, svanmärkt osv.
För jag vill kunna leva i en värld där man kan känna sig lycklig över att man faktiskt tillför någonting för några istället för att sitta på arslet och håva in socialbidrag och dylikt.

Och sedan måste jag säga:
NEJ, JAG TYCKER INTE OM ATT NI ÄTER KÖTT! JAG ÄCKLAS AV DET! DET LUKTAR ÄCKLIGT, DET SER ÄCKLIGT UT! OCH NÄSTA JÄVLA PERSON SOM TUGGAR PÅ SIN BLODIGA STEK MED ÖPPEN MUN FRAMFÖR MIG KOMMER JAG DÄNGA TILL MED EN STEKPANNA!

Bara så ni alla vet:
Jag är inte heller intresserad av att lukta på er nya skinnjacka, eller känna på era moccastövlar, eller lukta på denna underbart fina älgsteken. För det finns en stor chans att jag kommer spy. Både på sakerna och på er.
Och nästa äckliga hormonjävla pojk som försöker kyssa mig med en köttbulle i munnen kommer aldrig kunna fortplanta sig!!

Extremist, kanske. Jag går på Cerazette. Jag har humörsvängningar. Men snart så kommer jag fan explodera på era jävla respektlösa kommentarer!!



Och ja, jag tycker att jag är bättre än alla andra. Men det har ingenting att göra med att vara vegetarian.
Jag är även nihilist. Meaning:

?Nihilism som mentalt vapen tillåter oss att nå en närmare uppfattning om verkligheten som den är, genom att neutralisera erkända värderingar. Nihilism är först fatalism, sedan realism, och slutligen en heroisk form av idealism."
Hänvisar även till: http://susning.nu/Nihilism


Förresten så: Dagens djurslakt är precis samma som ett koncentrationsläger.


http://deliverthem.blogg.se/ <3
jag har träffat hennes pojkvän. han är vettig.
och om man läser hennes blogg, så vet man att det är hon också!




Jävlar vad jag blev sugen på russin nu.

Det hade bara varit så skönt nu, att vakna upp bredvid dig. Att pilla i ditt hår och se in i dina ögon.
Ligga i din famn och bara försvinna i känslan av trygghet.

Ibland så slår verkligheten på att du inte finns här mer. Att du inte kommer ringa mig, skriva med mig. Vara med mig.
Och för en kort sekund så tappar jag andan och frågar mig själv, hur ska jag gå vidare.
Men så spolas allt upp, allt som hände, som gjorde att det blev så här nu och jag går vidare. Ilsken.

Men jag är ändå säker på att, om du kommer tillbaka så kommer jag finnas där, för alltid.
Vi är bara inte där än.
Dagen kommer dock.
Jag vet bara inte när.

Maybe it is heart control alt delete,
but baby, we are the fucking elite <3

Bara inte just nu.

Cuz you bring out the best in me,
like no one else can do
that's why I'm by your side
that's why I love you

Bara inte just nu.

Så många dagar nu som bara har varit slentrian.
Som knappt ens räknas. Vad är det som händer? Har jag tappat stinget eller är det världen i allmänhet?
Vad hände med spontana middagar med människor man tycker om?
Vad hände med att ta nattpromenader hand i hand med en vän?
Eller vakna upp bredvid en otrolig söthet och sedan ligga i sängen hela dagen och se solnedgången från sängen?
När man ligger där, under det varma täcket.
Vad hände med alla de små stunderna som man kan le åt?

Ge mig någonting som känns.

Idag så struntade jag i att gå på Bild & Form lektionen, för jag tycker det är ovärt att bara slinta med morakniven och skära sig i händerna. Istället så gick med med Amandah till Kupan för att spana in secondhand utbudet.
Det resulterade att jag fick ett par byxor för tjugo kronor. Ett par byxor jag har letat jättelänge efter, så det var värt!

I alla fall, där inne så tittade jag mig omkring och slängde då och då en blick på människorna som var där. Gamla människor och unga som verkade ha vegetarianintriktningen allihopa. En barn familj var nog också där, för jag hörde en unge tjuta. Men det fick mig att tänka efter lite grann.. Varför handlar just dessa grupper just på en secondhand?
Och på vägen hem tänkte jag mycket på det.
För oss veggisar är det nog mer än fråga om konsumention. De varor vi köper har inte någon efterfrågan på samma sätt som en ny Peak-jacka osv. Vilket resulterar i att utbudet minskar om inte med 0.0000087 % eller något. Och eftersom att vi månar om djurens rätt osv så är det bättre att köpa en använd ulltröja än att köpa en helt ny för då slipper i alla fall ett får bli massakerad av en hårdhänt bonde.

Parantes:
Alla bönder är då inte hårdhänta när dom rakar fåren. Jag har varit med en bonde när han gjorde det en gång.
Men jag har sett på TVdokumentärer bänder som rakar sina får så dom börjar blöda och i många fall åker hud med.
Slutparantes.

Varför är då de gamla där. Nostalgi? Gamla kläder passar deras äldre kroppar? Äsch, jag vet inte.
Men jag såg två äldre som stod och diskuterade hur mycket bättre dom sover om natten när de har köpt en pin med Årets Kram på. Och de kände att de gjorde någonting för de mindre lyckligt lottade människorna på vår planet. Och jag stod där och små log, det är så mysigt att se gamla tanters ögon glittra med lycka.

Men jag kunde ändå så inte hjälpa att få känslan från vissa människor som var där, att jag som ung med en ganska tydlig skyltad vegetarianstil bara är en av flera trädkramare som bara faller för ett grupptryck och slutar äta kött för att min bästa vän gjorde det eller något.
Fnys.
Jag tänker faktiskt lämna det där okommenterat och trotsigt knapra på min morot. Och så får dom väl tro det just nu. För en massa trångsynta människor orkar jag inte med just idag. Jag har fått nog av dom denna helgen.
Och det kommer nog ta lite tid innan jag orkar slösa luft på dom..

Amandah hittade för övrigt en massa söta tyger. Och världens snyggaste gardiner, så nu är jag lite avis på henne.

Men nu ska jag dricka upp mitt te och sova middag tror jag.

Jag känner just nu att jag suger åt mig varenda komplimang jag för som en sugsvamp! Jag vet inte direkt varför, för att kunna ge mig själv komplimanger är inte direkt svårt.
Men jag har iallafall på senaste tid känt mig jätte konstig. Eller min kropp har känt sig konstig och jag fattar inte varför.
Är det på grund av Cerazette? Jag vågar nog gissa på det.
Väldigt roligt att ha biverkningar månader efter. Suck. Mediciner. Kan bara säga suck suck suck.
Jag tycker att gurka ska vara botemedlet för allt! För då hade jag aldrig varit sjuk eller kännt mig konstig. Eller qinoua, det hade varit något. För jag äter mig sönder på qinoua - det är gott!!

Iallafall.
Jag sitter nu med min kopp te med Kvällsro och försöker tvinga mig själv att hålla ögonen öppna, för jag måste skriva klart några skolprylar.
Men, vem försöker jag lura, det är klart att jag prioriterar min säng - som för övrigt har blivit utnämnd som en mysigaste sängen av alla mina kompisar!
Hellre sova än skolarbete.
Men först så ska jag röka.
Och försöka sluta röka.
För sjuttioelftegången i ordningen. Wish me luck.

Här är något som er intresseklubb kan anteckna: Jag har utvecklingssamtal imorgon.
Hujedamig.
Och jag svarade Hallelåja [som hon i Teliareklamen] i mobilen när mama ringde. Så nu kan jag stryka det från allt meningslöst jag måste göra innan jag dör.

Over and out.

Har så mycket att säga just nu, har så mycket känslor inom mig. Dom skriker efter att få komma ut.
Men jag har ett klapp mellan hjärna, hjärta och tunga.
Det här gör mig galen. Jag hatar att inte kunna sätta ord på mina känslor! Det är paralyserande och det är jobbigt.
Men det är ju så jävla typiskt att jag kan sätta ord på att inte kunna sätta ord på mina känslor.
Vem fan är det som har kul åt det? Sitter det någon person och typ klickar på en knapp som säger att nu ska hon inte kunna uttrycka sig? Ibland känner jag mig som en sims-gubbe.

Sorry alla grannar, nu tänker jag skrika riktigt högt så jag inte kokar över.
äsch.

Alltså fuck. Denna dagen..
Måste vakna tidigt, skola börjar tidigt.
Orkar inte laga mat att ta med mig, tigger papa på 20 kronor.
Måla måla på nutidakonstren, måste lyssna på Flüggers jävla tjat! Och redan innan kände jag att jag var på krigstiden och bad om ursäkt i förväg till mina vänner ifall jag skulle komma med en extra släpig och dryg kommentar utan att dom gjort något.
Det blev ju inte bättre med tiden..

Sedan så var historian inställd. Vilket i och för sig var bra, för jag hade inte gjort uppgiften vi skulle redovisa.
Satt och tjötade lite med människor i caféet.
Under tiden smsade jag papa och fråga om han var hemma. Fick svaret: Är på väg.
Okej tänkte jag och satt kvar, för att inte riskera att hamna utelåst i kylan.
Efter en timma tänkte jag att nu är det allt dags att gå hem och städa plus laga mat.
Hade jag ju inte den jävla oturen att papa var inte alls hemma? JO! Så jag satte mig för att vänta.
Började frysa mer och mer. Efter ca en timma kommer papa och jag var vid det laget kall enda in i skelettet och tyckte fy fan för dig!
Papa förklarade då att med Är på väg-smset att det betydde: Är på väg till Siba för att jag såg en dator som mama kunde köpa. Sista exemplaret eller vad han nu sa.
Så nu undrar jag hur fan man kan skriva att man är på väg när man nu inte är det? Att svara på väg på det smset betyder: JA JAG ÄR PÅ VÄG HEM!
Tydligen inte för honom. Var lagom glad, means nej jag var inte alls glad.

För att värma mig tänkte jag göra te. Men hade inte papa då dragit ur kontakten? SJÄLVKLART! Och sedan när började han göra det? Fick totalt råflipp och började skrika och svära.
Eftersom min papa är en frånskild man så slår han givetsvis dövörat till när en kvinna börjar gorma. Det är inga undantag med mig.
Efter en kvart till fick jag mitt te. Satte på mig raggsockar över mina andra raggsockar, två tröjor och svepte två täcken runt mig. Ja så där satt jag i två timmar och värmde mig.

Nu på andra sidan är jag så över varm att det känns som om jag hade feber. Och om det inte skulle vara nog så börjar jag få migrän igen.
Vilket betyder; ingen dans för mig. Det gör mig mer sjukt opepp och jag kommer få feta skuldkänslor över att jag inte tränat denna veckan.
För jag tror knappast att om jag får migrän ikväll att den kommer lägga sig tills imorgon så mycket att jag kommer palla dansa.
Bajsbajsbajs.

Sedan det där med att städa, blir att knöka ner allt jag inte behöver i några väskor och sedan skjuta det under sängen, för jag orkar fan inte! Dammsuga får jag göra imorgon.

Att vi har ett matteprov imorgon som jag kommer få IG på gör mig inte gladare precis.
Nej, detta har inte varit min dag.

Usch fy satan vad jag hatar att städa!
Det finns nog inget tråkigare att plocka upp en massa saker för att sedan försöka hitta en plats att lägga dom.
Jag känner mig nära döden när jag städar.

Men nu ska jag avslöja något som många av er kommer chockas av;
jag är faktiskt perfektionist.
Bara det att:
börjar jag väl städa, finns det inget slut.
jag går in i något sorts trans och har många gånger kommit på mig själv med att damma väggar med en våttrasa och har har otalig många gånger dammsugit rummet mitt sju gånger i rad.
Och inte nog med det, kaklet i badrummet har blivit attackerat, med en tandborste för att få bort allting där fogen sitter.
Jo gott folk, jag blir värre än Monica Geller i vänner jag väl börjar få upp farten.
Så för att slippa år av terapi pga städning tar jag det varsamt och städar när man inte kommer in i rummet. Speciellt nu när jag renoverar rummet, sedan får jag bara helt enkelt ge fan i att stöka ner.
För jag vill inte bli hämtad av en vit skåpbil bara för att jag inte kan sluta skrubba kakel med en tandborste!

Men jag är faktiskt rätt pepp på att städa ändå, för till helgen kommer Björn och jag tror inte att han vill sova i en soptipp! Haha! Det vill visserligen inte jag heller men.. jag kan nog stå ut med det.. plus, städat och fixat rum betyder att jag slipper skämmas för det !

Se allting positivt!

Jag har nu efter noga övervägande bestämt mig för att bli vegetarian igen.
Och jag vet inte hur många som rynkade på näsan när jag sa det.
men det ligger till så här;
Jag har varit veggis innan, och jag har aldrig mått bättre. Jag hade så mycket energi och känt mig friskare.
Dels för hälsoskäl gör jag det. Cancer, blodsjukdomar ligger i släkten. Och studier visar att animaliskt protein har mycket att göra med det. Kött ligger kvar i tarmen och avger gifter.
Skitsnack tycker väl du nu. Men har du tänkt på hur djuren lever innan dom slaktas? det är inte direkt fin mat dom får.
Dom proppas i en massa gojja för att växa så fort som möjligt för att människorna ska kunna sälja så mycket kött som möjligt för ett djur.
Vilket är grymt fel mot djuren som också har rätt att leva.

Kom idag och tänka på min katt. Som är min bästa vän, mitt egna skötebarn.
I Kina äter dom katter, och att någon kines nu skulle komma och ta min katt för att sedan äta den är en mardröm för mig.
I Sverige äter vi inte katter, för de anser vara sällskapsdjur. Men sen när fick vi rätt att bestämma vilka djur man kan kela med och inte?
Jag kelar lika mycket med min katt som jag gjorde med Ingrids får varje gång jag var hemma hos henne.
Jag lekte en massa med kycklingarna som fanns där, lika mycket som jag lekte med hunden Harry.
En varelse med ansikte är en varelse med känslor och jag vill inte veta vilket uttryck det djuret hade när det slaktades bara för att jag känner mig sugen på kött.
Jag trivs bra med mina bönor och grönsaker. Och jag kommer fortsätta äta dom för mig, och för att jag vill inte äta mina lekkompisar.

Inlägget blev kort, men jag hänvisar till www.klantskalle.blogg.se för mer.
Den tjejen säger det jag ville ha sagt nu.

för övrigt : http://video.google.com/videoplay?docid=-1282796533661048967
jag klarade av att titta ca 25 minuter på denna filmen.
Någongång, när jag är känslomässigt stark nog att titta på något sådant, ska jag kolla på hela.

Knapra morot, bra för ögonen! Mycket A-vitamin!

Det här kommer bli veckan när en massa saker kommer förändras.
Det är de två sista gångerna på dansen, vilket är tråkigt. För jag tycker så mycket om att kunna gå ner till Marinas och dansa med mina söta människor.
Men istället för det så kommer jag utnyttja mitt klippkort på Friskis och Svettis och träna Kibox och lite annat.
Jag kommer också säga nej till alla som vill leka med mig under veckan för jag har en massa andra saker att tänka på och en massa saker att göra. Som att städa mitt rum för Björn kommer till helgen. Och plugga ikapp vissa saker i skolan. Redan där är jag fail, för jag sa till mig själv att vara duktig detta året i skolan. Well, done is done, pick it up and move on.

Denna veckan tror jag tisdag kommer bli den värsta dagen..
Det är buffert dag i skolan. Då ska man jobba med allt man har efter sig. Vilket betyder att jag kommer få jobba med CAD i cirka 8 timmar och det suger elefantballe! För vår lärare har pappaledigt och vikarien är lika bra på CAD som jag.
Och när jag skriver lika bra, så menar jag lika värdelös.
Finns det någon vänlig själ som vill hjälpa mig?

På tisdag fyller även lillebror 16 år. Och present har jag då inte kunnat inskaffa för jag är lika pank som en kyrkråtta.
Nej, jag tror en kyrkråtta har mer pengar än mig.
Jag får väl baka en feting god tårta till honom eller något..
Och på tisdag är det även Desperate Housewives traditionen med Lina. Det enda möte med vänner jag inte kommer avboka bara för att jag vill dra in mig i ett hål och stanna där till helgen kommer med en fin Nybropojk vid namn Björn. För ni ska alla veta hur mycket jag har saknat den människan under detta året då vi har träffats exakt noll jävla gånger!
Sådant borde förbjudas. Finns det inte en mäktig människa som kan flytta Nybro närmare Kungsbacka?
Det hade varit uppskattat från mitt håll!

Jag har precis vaknat. Men min kropp sover fortfarande.
Så fort jag har skrivit klart här så ska jag ligga i min säng tills den tröttnar på mig och smida framtidsplaner.
Ett bättre sätt att spendera denna söndag kommer jag inte på..
Suck.

Jag känner nu att jag bara måste lätta på trycket lite grann.
Saken är bara den att jag vet verkligen inte vad jag ska skriva om. Behövet av att kasta ur sig en massa ord som ska förlösa en är stort. Hjärnan verkar dock inte kunna komma på vilka ord det är som min känslostorm försöker få fram..
Så jag får väl helt enkelt sätta mig under en ek och lukta lite blommor.
Nej, just det, det går ju inte.
Allt är ju dött nu och det är frost på marken. Inte vill jag frysa en massa.
Så jag får väl krypa ihop under en filt med en stor kopp te och sitta där tills jag somnar av utmattning av alla tankar jag inte kan få ut i ord.
Inte förstår man väl om man skriker i datorn?
Det är bara en massa bokstäver, inget ljud.
Jag vill skrika högt högt och länge. Tills jag tappar andan. För då har jag nog fått allt jag vill säga sagt, fastän min hjärna inte kan förstå dessa känslor som enbart kommer ut i ett illvrål.

Jag får väl försöka. Eller så får jag vackert sitta och tänka igenom allt tusen gånger tills jag verkligen komemr på vart problemet ligger.
Illvrål är nog mer för mig.

Så nu sitter jag här igen och mumsar Yogurette.
Och mina tystar tänkar dagar har långsamt börjat visa sig i form av ett otroligt tryck över det högra ögat.
Såg igår på Grey's Anatomy av en man som studerat kinesisk medicin att det beror på att man trycker undan stora känslor.
Jovars, må så vara. Men jag har bara ingen lust att öppna munnen och prata.
Min migrän ifrån igår sitter halvt i så det kommer bara gnällas och skymfas från mitt håll.
Vilket jag för övrigt brukar ha ett nöje i, mitt alter ego är trots allt en gammal pensionär vid namn Hjördis.
Men just nu så orkar jag inte ens det. Med tanke på att jag är ytterst och ovanligt irriterad på två personer i min omgivning. Så där att jag sitter och kommenterar i smyg allt dom säger, allt dom gör och hur dom ser ut.
Bitchig vedervärtdig fjortis stil? Jo jag vet, men ibland så måste man bara få ur sina känslor på något sätt.
Och att ställa mig framför vederbörande och skrika på den kommer bara resultera i en fet käftsmäll från min sida eller, att jag häller min kaffekopp över den. Och kaffe är allt för dyrbart att slösas på sådana fasoner.
Kom inte och säg nu att du kan väl lugnt och sansat prata med personen i lugn och ro - HAHA - tror inte att det går!
Och det finns två anledningar;
1. Personerna är nog lika sura på mig som jag på dem. Och jag har då ingen lust att böja mig först.
2. Om jag nu mot alla odds börjar prata och personen i fråga inte alls vill försonas just då, bryter ett tredje världskrig ut utan dess like.
Jag har en gäll röst.

Men egentligen så ville jag inte sitta och prata om detta, för det känns så.. ytligt på något sätt.
Fast det är vinterkyla ute i höstmörkret så jag får väl unna mig någonting. Om det nu ska vara en liten stund av ytlighet bara för att, man orkar väl inte alltid drunkna i sig själv jämt.
Men när jag tänker efter så är jag nog en väldigt ytlig och egoistisk person, och vad passar bättre då om inte att jag pladdrar ut ett litet snesteg i mitt liv och blåser upp det som om det skulle vara döden.
Fast jag har faktiskt lärt mig att det finns många öden som är värre än döden..

Ja men nog tjatat.
Yogurette är för övrigt choklad med yoghurt och jordgubbar som min papa inhandlade på hans senaste resa till Österrike.

Jag har länge tänkt nu på en sak. Det har varit den stora orsaken till varför jag har varit ovanligt tyst den senaste tiden.
Tänk då hur mycket jag måste ha tänkt, eftersom att min mun har tendensen att gå i ett fastän jag kanske egentligen inte har någoting att säga. Duktig på att slänga käft, ja jag vet.
Men nu så kanske det jag kommer säga är lite mer genomtänkt än allt det andra.
Förhoppningsvis.

Och det jag länge har tänkt på är relationer.
Eller kanske mer.. icke-relationer. Egentligen avslutade relationer med människor man måste ha en relation till.
Ta min mama och papa som exempel.
De har länge levt tillsammans, 16 år. Sedan skilsmässa.
Den kom inte som en speciellt stor överraskning för mig. I ärlighetens namn så kan jag säga att den kom som en lättnad. Efter alla år av bråk som tog form av skrik till dom tysta bråken som bara deras undermedvetna kunde förstå.
År av att försöka förstå vad det är som gick snett och varför det blev som det blev.
Hur deras äktenskap kunde upplösas till en icke-relation.
Så nu, efter några år av tankegånger i mitt huvud, så kom svaret till mig nu på fars dag.
Att dom har alltid haft en icke-relation.
Och vad menar jag då med det?
Jo.
Mama och papa och aldrig haft en bra kommunikation mellan sig.Och som alla vet så är kommunikation nyckeln till alla sorts förhållanden. Utan den kan man inte ens ha en relation, alls.
När dom pratade med varandra så tyckte båda olika och de kom nästan aldrig överens.
Den enda gången båda två var överens om någonting var när jag hade gjort lite dumma saker så de förbjöd mig att åka till Hultsfred.

Men efter att ha hört på både mamas och papas versioner av vad dom tyckte gick fel, så förstår jag att felet var att dom gifte sig alldeles för tidigt, eller att dom gifte sig överhuvetaget.
Där kan man i och för sig ha mig att skylla, eller kanske inte, men jag föddes och ett halvår senare så gifte dom sig.
Så på ett sett är jag tacksam att jag fick chansen att växa upp med båda mina föräldrar under samma tak och i samma land. Eftersom papa kommer ifrån Österrike.
Men jag kan bara inte hjälpa att undra hur allting hade sett ut om dom inte hade gift sig.
Jag hade garanterar inte haft mina andra syskon, och det hade varit lite tråkigt.
Men däremot hade papa kunnat växa i sig själv och mama i sig på ett annat sätt än vad dom gjorde under dessa 16 år.
Och kanske hade jag inte haft en sådan cynisk inställning till kärlek och relationer om jag inte hade vuxit upp i ett hem som inte gav någon bra förebild i det.
För nu ett år efter skilsmässan så sitter jag återigen och pratar med både mama och papa och ser hur mycket dom har växt i sig själva. Hur bra dom trivs med sig själva och hur mycket dom älskar oss barn och vill det bästa för oss.
Och vad dom egentligen tycker om det som har hänt. på vissa punkter skiljer dom sig så otroligt att det är ett under att dom verkligen sa ja i kyrkan.. och att dom kunde stå ut själva under åren!
Moralen i detta är lika med noll, men hey, om dom kunde stå ut, en eloge till dom! För som äldst av fem barn så ser man och hör mer än vad man egentligen borde och jag tyckte att denna skilsmässa skulle ha början innan ens äktenskapet började.

Av allt detta så har jag sett hur en icke-relation i en relation på papper kan skada och jag själv kommer vara väldigt, mycket kritisk till den person jag kan tänka mig dela mitt liv med.
Inte för att det ifråga är fel på personen, utan bara för att mitt cyniska hjärta slår inte i samma takt som detta samhälle där vartannat äktenskap slutar i skilsmässa.
Rebellen i mig trivs med den frihet all denna skit gav mig. I det att man kan faktiskt lära sig av andras misstag, och helst dom stora, för att inte skada sig själv.
För så pass mycket behöver man älska sig själv att man inte blir upp över öronen förälskad och förblindad över den svarta delen av äktenskapet som lämnar en massa sår i själen.
Men, ger mina misstag någon annan insikt om vad som inte funkar så varsegod, hoppas du inte kommer göra dom!
Jag älskar iallafall mig själv så mycket att jag kan tänka mig att aldrig gå ner för altaret i en vit klänning och se min tillkommande andra hälft så och se på mig som jag var den enda i rummet.
Då tittar jag hellre på mig själv i spegeln och ser bara mig själv och den frihet jag har. Och ler så att smilbanden spräcks åt det.
Hellre det än att sitta i ett hus, 36 år gammal och känna att detta funkar inte, men inte våga säga något.
Tror i och för sig att detta med att bara leva i något man inte trivs med och inte säga något kommer hända mig.
För alla er som känner mig, bra eller bara lite, vet att trivs jag inte, då vet tamigfan hela världen om det!
Också en bieffekt av två personers icke-relation.
Egentligen ganska mångas icke-relationer. För varken min moster heller hennes fd var något vidare på att prata med varandra. Egentligen den enda som också spottar ur sig vitt och brett om vad hon tycker är farmor.
Och hon är min idol!
Jag kommer aldrig glömma av när hon såg den kille jag dejtade i Österrike och bara sa rakt ut; Han är för kort för dig.
Jag hoppas att jag aldrig glömmer bort att kommunikation är det bästa vi har för att skapa en relation.
Sedan är kompromisser sättet att behålla den.
Men jag är bara 17 år, jag har mycket tid på mig att både göra mina egna misstag och lära mig av andas för att slutligen trivas så mycket med mig själv att jag inte ens behöver stå i spegeln för att veta exakt hur jag ser ut.

Och för att avrunda detta inlägg så måste jag säga att jag tycker om mina föräldrar jättemycket.
De har sina positiva sidor som jag prisar och sina negativa sidor, som jag försöker lära mig med åren att tycka om de med.
För mama och papa är ändå så mina föräldrar, deras icke-relation är bara ett resultat över två människor som egentligen inte passar ihop men är för envetna för att fatta det först.
Och att vara enveten är något av vad jag gör bäst. Så jag tackar för min envetenhet för det gör att jag kan tro mer på mina åsikter.
Jag tackar även för det cyniska hjärtat jag fick, för det gör att jag begrundrar mina steg mer.
Jag tackar för den rebell jag blivit, för det gör att jag får mer och mer skinn på näsan.
Sedan tackar jag farmor för mina grymt snygga gener och för den bästa maten som bara hon kan göra!
Så jag tackar även papa för att han har en sådan grym morsa och att han ofta påminner mig om hur lik jag är henne, för det gör mig bara mer stark i mig själv. Och det ger mig en samhörighet som ingen och inget kan kapa.

Vad är då en icke-relation?
Kanske är det en relation som avslutats,
eller en som finns med den har ingen betäckning?
Nej en icke-relation har jag hittat på själv för att kunna ge mig själv en förståelse över vilka människor som passar ihop eller inte.
En icke-relation är inte en relation.
en icke-relation bara är.

Jag skulle vilja vakna upp vacker, lika vacker som en melodi ur en Kent låt.
Och behålla den oskulden man har precis innan man öppnar sina ögon.

Nu på senare dagar har jag fått inse att det är väldigt svårt att göra när man växer upp.
Och vissa gånger, som idag, sörjer jag det.
För jag vill nog helst, långt innerst inne vara barn igen.
Liten,
oskyldig
och vacker.

För när man var liten så var träden man klättrade i stora och man kände sig mäktig när man klättrade högst upp.
När bullen man åt var stor, smörig, sockrig och man sprang seda runt runt runt och skrattade ikapp sockerkicken man fick.
När de stora röda tegelhusen var en skyddande mur för omvärldens grymma terror. Politikers svek, människors våld, samhällets blundade öga.

Just idag skulle jag göra allt för att få vara fem år igen och sitta i den stora björken med en bulle i handen.
Och gärna en massa bullsmulor på den nytvättade lila tröjan med Pippi-tryck.