rufus.

 

Jag har kollat igenom en massa gamla bilder idag. Alla mysiga minne väcks till liv igen. Håkan Hellström konseren, Kent, när Indigo var tajta och när jag flyttade runt som ett freak.
Jag ångrar ingenting, sörjer inte att tiden har gått. För allting är minst lika bra nu som det var då!
Det enda jag saknar är mina gamla frisyrer. Mitt hår är den enda stora förändringen. Att gå från svart till poppyred till blond på ungefär 4 månader är en utmaning som jag har lyckats med. Och som tur är har mitt hår inte tagit så mycket skada!
Vänner har kommit, vänner har gått. Men de vänner som stannat kvar är dom som betyder mest.
Ja, idag har bara varit en random dag. Det enda nya är att jag har lyssnat på Aretha Franklin.

Här har vi även en uppsats jag och Emma skrev i naturkunskapen förra vintern:


Lärarens kommentar var: Ja, modigt var ordet..
Som tur är har hon humor :)


Nu inväntas kvällen.