rufus.

Så många dagar nu som bara har varit slentrian.
Som knappt ens räknas. Vad är det som händer? Har jag tappat stinget eller är det världen i allmänhet?
Vad hände med spontana middagar med människor man tycker om?
Vad hände med att ta nattpromenader hand i hand med en vän?
Eller vakna upp bredvid en otrolig söthet och sedan ligga i sängen hela dagen och se solnedgången från sängen?
När man ligger där, under det varma täcket.
Vad hände med alla de små stunderna som man kan le åt?

Ge mig någonting som känns.