rufus.

Jag skulle vilja vakna upp vacker, lika vacker som en melodi ur en Kent låt.
Och behålla den oskulden man har precis innan man öppnar sina ögon.

Nu på senare dagar har jag fått inse att det är väldigt svårt att göra när man växer upp.
Och vissa gånger, som idag, sörjer jag det.
För jag vill nog helst, långt innerst inne vara barn igen.
Liten,
oskyldig
och vacker.

För när man var liten så var träden man klättrade i stora och man kände sig mäktig när man klättrade högst upp.
När bullen man åt var stor, smörig, sockrig och man sprang seda runt runt runt och skrattade ikapp sockerkicken man fick.
När de stora röda tegelhusen var en skyddande mur för omvärldens grymma terror. Politikers svek, människors våld, samhällets blundade öga.

Just idag skulle jag göra allt för att få vara fem år igen och sitta i den stora björken med en bulle i handen.
Och gärna en massa bullsmulor på den nytvättade lila tröjan med Pippi-tryck.