rufus.

Vi hade värderingslekar idag på religionen. Ni vet, tycker du så här gå och ställ dig i det hörnet.
En av frågorna var: Om du var i ett brinne hus och bara fick ta med dig en random gubbe eller din hund, vem hade du valt? Mitt kompisgäng gick och ställde oss i hörnet som sa att vi skulle räddat hunden. Och givetvis kom det påhopp från den andra sidan. Speciellt ifrån två. Men den ena la av efter ett tag med en djup ni-är-dumma-i-huvudet-suck, men den andra gav sig inte. - " Hur kan ni välja ett djur framför en människa? Tänk om han har fmailj? Fru och barn!!" och -" Han är ju en människa, det är ju ni också! Man räddar ju en av sina egna!"
En vän till mig tittade på henne och sa att att hon är minsann inte en perfekt och vill rädda alla människor på jorden och att ett djur kan betyda lika mycket som en människa. Och en annan fyllde ut svaret med att ett djur kan vara en lika mycket familjemedlem som en människa.
Detta godtogs givetvis inte. Dessa blonderade flickor skulle promt ha en anlednings som att djuret skulle besitta superkrafter för att vara värd att räddas. Ett djur kan dö, nya djur kommer.
Mina vänner är inte vegetarianer eller liknande, men efter att ha spenderat mycket tid med mig så har de fått en annan syn på hur djuren har det. Päls har bojkottats och djurens känslor uppmärksammats mer. Jag säger inte att det var det som fick dom att ställa sig just i det hörnet, men jag log extra mycket när jag såg mina närmsta vänner ställa sig på den sidan jag stod.
Min personliga åsikt för att ställa mig i det hörnet är följande:
Okej, en man jag inte känner. Vi har ingen relation what so ever, det enda vi har gemensamt är att vi båda är människor. Sedan så har vi min katt [jag bytte ut hund mot katt, eftersom jag inte har en hund] som är som mitt barn. Helt ärligt, han är mitt barn, han är min min min! En katt är ett självständigt djur, dom behöver gentligen ingen alls. Så att han väljer att vara med mig, älska mig, för det vet jag att han gör, det betyder som fan för mig!
Ni får ursäkta mig eller något, men jag väljer min katt! För utan honom har jag svårt att andas. Han var borta i två dagar en gång och jag kunde knappt röra mig. Jag skulle aldrig kunnat leva med mig själv om jag lät honom dö!
Jag är en djurmänniska, ett djur är det mysigaste! Jag hade gärna velat vara en katt.
Alla som träffat min katt älskar honom. Men framför allt, jag älskar honom. Han är en del av min familj. Han hade fått leva.
Så ja, jag kan leva med att låta denna påhittade människa dö. Hellre det än att slita ur mitt hjärta, sätta eld på det och sedan slänga ner det bland flådda minkar!
Om det gör mig till en hemsk människa, så be it.
Jag hade fortfarande försökt befria judar från koncentrationläger om jag levt på den tiden.


En shout out till alla mina underbara vänner som jag stod sida vid sida idag! Jag älskar er!

De övriga religionslektionerna kommer ju bli intressanta..